Polkagrisar och ruiner

Gårdagens utflykt gick till staden Gränna, enda staden i Sverige som inte fått kungliga, utan grevliga, stadsprivilegier. Hela staden är sockersöt på flera vis. Dels ser den ut som något som tagits ur ett nationalromantiskt verk anno 1850, samt att detta är polkagrisarnas metropol.

Polkagris-VM pågick medan vi var där, alla sockerbagarna kom från Gränna, så om det ens skulle få kallas SM är ju frågan. Dock påstod de att de bjudit in några tyskar, danskar och kanadicker, men ingen vågade komma detta år. Det ser ganska spektakulärt ut när de kastar upp degen (som de kallar smeten) på en krok, detta för att få in luft i smeten, så att den blir vit. En av bagarna bjöd dessutom oss i publiken på ett recept. Tror det löd: 1600 g socker, 2dl vatten, 10 ml ättika. En ren sockerchock vill säga.

Efter att ha sett de skickligaste bagarna fixa ihop polkagrisar gick vi tillbaka in i samhället och köpte på oss lite polkagrisar. Vi passade även på att smaka varma polkagrisar som klipptes loss från den ljumma degen/smeten/klegg.

 

Ursäkta, råkar fröken veta när nästa omnibuss passerar?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Därefter åkte vi till Brahehus. Ägaren verkar ha struntat i att det läcker in vatten från taket och att ovanvåningen saknar golv, men det verkar vara ett renoveringsobjekt med potential. Naturskönt läge och vacker utsikt. Men E4:an rusar förbi i närheten.

Världens största skylt, eller världens minsta slott?