Skånetur

Skånes östkust

Så skönt att kunna slänga sig i bilen (som dock inte är lika skön) och kunna köra till kända ställen utan att behöva övernatta.

På Kiviks Musteri finns en lunchrestaurang som heter Kärnhuset. Menyn är skapad av Petri Pumpa, som har restaurangen på Kronvalls Slott. Jag tog tupp med potatissallad och Elin fläskfilé. Det visade sig att tupp var toppen och fläskfilé var… inte botten, men torr. Till det provade jag Da Vinci, en bordsdryck baserad på vitt vin, men bara 2,2% stark. Den var trevlig till maten. Elin tog årets skörd, vilket var fjolårets skörd, för kartjuice kanske inte är så delikat.

Så till Tomelilla och dressincykling till Fyledalen. Detta var min födelsedagspresent. Själva cykeln vägde 35 kg, men den gled i det närmaste friktionsfritt längs det nedlagda spåret. Vi cyklade iväg 7 km och tillbaka samma väg. Mitt på spåret alldeles intill Fyleån fanns en rastplats som hade naturliga gräsklippare, nämligen en fårhjord som betade lugnt. Där stannade vi för att grilla middag. Givetvis hade jag glömt tändvätskan i bilen, men det löste vi med torra kvistar. Av de utflykter vi gjort måste jag ranka den här dagen som den bästa.

Polkagrisar och ruiner

Gårdagens utflykt gick till staden Gränna, enda staden i Sverige som inte fått kungliga, utan grevliga, stadsprivilegier. Hela staden är sockersöt på flera vis. Dels ser den ut som något som tagits ur ett nationalromantiskt verk anno 1850, samt att detta är polkagrisarnas metropol.

Polkagris-VM pågick medan vi var där, alla sockerbagarna kom från Gränna, så om det ens skulle få kallas SM är ju frågan. Dock påstod de att de bjudit in några tyskar, danskar och kanadicker, men ingen vågade komma detta år. Det ser ganska spektakulärt ut när de kastar upp degen (som de kallar smeten) på en krok, detta för att få in luft i smeten, så att den blir vit. En av bagarna bjöd dessutom oss i publiken på ett recept. Tror det löd: 1600 g socker, 2dl vatten, 10 ml ättika. En ren sockerchock vill säga.

Efter att ha sett de skickligaste bagarna fixa ihop polkagrisar gick vi tillbaka in i samhället och köpte på oss lite polkagrisar. Vi passade även på att smaka varma polkagrisar som klipptes loss från den ljumma degen/smeten/klegg.

 

Ursäkta, råkar fröken veta när nästa omnibuss passerar?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Därefter åkte vi till Brahehus. Ägaren verkar ha struntat i att det läcker in vatten från taket och att ovanvåningen saknar golv, men det verkar vara ett renoveringsobjekt med potential. Naturskönt läge och vacker utsikt. Men E4:an rusar förbi i närheten.

Världens största skylt, eller världens minsta slott?

Hästhelg

I födelsedagspresent så fick Elin en ridhelg på Trollmarker, utanför Österbymo av mig och nu var det dags att inkassera. Kravet var förvisso god ridvana, vilket jag påstod mig ha. Har suttit till hästs en gång, när jag var sex år. Det var på 4H på Nydala och hästen gick i en cirkel. En tur på kanske 20 sekunder. Omgivningen runt hästgården var vykortsskön  och de 47(!) hästarna sprang omkring i enorma hagar. Jättefint runtomkring och rätt så fina rum som man bodde i.

 

Det visade sig att rida inte var särskilt svårt, men min fjording hade en extremt oskön trav och galopp. Man var väldigt mör efter resan. På väg hem igen svängde vi förbi en av slottsruinerna, Eksjö hovgård, och tog lite bilder.

 

 

 

En tur på CityGross

Idag är det över 30 grader varmt här! För att svalka oss gick vi ner till Prostsjön, där tydligen det är krav på att man har ett BMI på över 30 om man tonåring och äldre, för att få bada. Att vara tysk eller dansk hjälper också. För att vara Sverige måste jag ge sjöns badtemperatur mycket väl godkänt. Vattnet hade skiktat sig i olika temperaturlager och simmade man ut där man inte bottnade och dök neråt så fick man en redig köldchock. Masochistiskt skönt.

Ca 800 meter från där vi bor har vi Willys och Netto och 1200 meter i den andra riktningen CityGross. Idag testade vi CityGross. Där fanns allehanda mystiska drycker. Vad sägs om de på bilden? Jag trodde först att vaniljcola hade dött ut vid gymnasietidens slut, men så visade det sig 2008 att det fanns kvar i Kina, och nu finns det tydligen på CityGross i Värnamo. Dessutom finns 2,25% Kopparbergs, något som inte går att få tag på i Umeå längre! En cream soda kanske? Eller varför inte björköl? Köpte ingen sådan för den lät otroligt söt när jag läste etiketten, men vem vet. Det kanske kommer senare.

Nu ska vi iväg och äta på pizzerian där pizzabagarinnan(!) har vunnit EM i pizzabakning.

Småländska konstigheter

Då ska man notera lite saker.

• En liten bäck kan anses vara en mäktig riks-å (Lagan vill säga).
• Lunch heter middag.
• Det enkla, men ändock ultimata grillköttstycket fläskkarré tycks vara exotiskt och existerar knappt här.
• Trots ovanstående existerar kvartersslaktare.
• Van av att läsa Umeå-ianska stadskartor tror jag alltid att allt ligger cirka fyra ggr så långt bort som det visar sig göra när man går dit.
• Lågprisbutiken Netto har udda och konstiga varor, samtidigt som man saknar vissa normala och enkla saker, typ vitpeppar.
• Matbutiker är billigare än Umeå.
• Dagens lunch är betydligt billigare än Umeå.
• Frisörer är tredje världs-billiga jämfört med Umeå.
• I matvarubutiken gör du bäst i att slänga upp alla varor huller om buller, för om du lägger dem i fin linje med streckkoden mot dig blir kassörskan förvirrad och letar febrilt efter streckkoden.
• Absoluta majoriteten kunder i butikerna är danskar.
• Kyrkklockor ringer in för bön och andakt oftare än muslimers böneutrop i Mecka.
• Pingstkyrkans kyrka är stoooor.

Värnamo, resan hit

Efter att ha landat och sedan kompromissat så åkte jag och Elin ner söderut redan samma kväll. Vi for tre timmar ner och irrade sedan runt i skogarna söder om Sundsvall för att hitta Johans hem. Det hade gått snabbt och smidigt om GPS:en hade fungerat som den skulle, men det ville den inte. Värdelösa GPS-puck. Nåja, som tur var så var ju kartorna kvar och vi navigerade efter dem. Till sist hittade vi fram till Johans grannar som tycker att kl 23:00 är en utmärkt tid att slå gräset iklädd enbart linne och trosor.

Lägenheten här i Värnamo är faktiskt ganska trevlig. Fullt möblerad, inklusive landstingssängkläder och en landstingstelefon(!) som man måste slå nollan på för att komma ut på det allmänna telefonnätet. Allt finns här, utom internet, men tack vare att folk missar att skydda sitt internet så har vi gratis nät här.

Igår ägnade vi dagen åt att gå runt i stan. Med 18000 invånare är Värnamo en utmärkt cykelstad, tyvärr är vi utan cyklar, men att gå kan ju även det gå. Tio minuters gångväg härifrån har vi Willys och Netto, en halvtimma bort har vi släktingar och centrum. Vi passade på att bli bjudna på middag hos Tick med familj. Ikväll hade jag tänkt slänga ihop en pastasallad och gå iväg till sjön Vidöstern, får se hur pigg Elin är på det.

 Järnvägsspår i centrala(!) Värnamo som vi passerade efter att ha ätit middag hos the Burmans.

Det är över nu

Så åker vi hem igen. Igår var en häftig dag i vattnet. Tänkte, ska jag bara slappa, eller ska jag snorkla lite. Pushad av Elin snorklade jag vid stranden som ligger mellan vår och den bra, där i vattnet myllrade det av liv. Under min snorkeltur såg jag en rocka som svävade över botten och tre stycken bläckfiskar, inte sådana där åttaarmade, utan de som ser ut som zeppelinare. Det häftiga med bläckfiskarna är att de kan byta färg, och inte så där långsamt som en kameleont, utan snabbt. Det var som att se tre kalejdoskop komma simmande genom vattnet, och så har de så stora ögon, så det kändes som om även de observerade mig och inte bara tvärtom.

Så nu väntar båt till fastlandet, det tar väl en halvtimma, taxi till flygplatsen. Flyg till Kuala Lumpur och sedan flyg till Bangkok och därifrån hej då alla lågprisbolag och så stiger vi på ett rymligt Thai-flyg. Hoppas bara nu att tiderna klaffar. Det slutar inte där, i Sverige har vi en timma och fem minuter på oss att checka in till flyget till Umeå. Inga förseningar hoppas vi! Därefter väntar ett halvt till helt dygn innan vi slänger oss i trogna jettan och kör ner till Värnamo och jobb.

100% fritidsresorturister

Idag har vi ägnat oss åt att lapa sol på stranden och sedan äta mycket på restaurangen. Efter att ha misströstat över Perhentians stränder frågade jag igår min dykinstruktör om det finns dugliga stränder här. Hon tipsade om en strand som man når över en gångbro och se, där fanns en riktigt tjusig strand! Vi låg och läste böcker och badade i det klara vattnet och borrade ner tårna i den vita lena sanden. Så kom kvällen och vi provade på en ny restaurang, den som ligger längst bort på vår strand och som faktiskt såg mysigast och finast ut. Den visade sig inte hålla högre priser och maten var riktigt god, servicen betydligt snabbare och trevligare än framför allt den restaurang som är kopplad till vårt hotell.

En skillnad mot Koh Tao är att här är säkert hälften av alla turister svenskar/skandinaver, vilket otroligt nog är fler än på Koh Tao.

Nu ska vi ta och se näst sista avsnittet av senaste säsongens Dexter. Om ni inte har sett Dexter så har ni bara slötittat på TV hela era liv.

Gårdagens middag innan grillningen…        …och efter.  

Orm i paradiset.                                     Elin laddar upp inför badet.

Ö-kampen

Maten

Kommentar: Genuin lokalmat saknas på Perhentian, då det inte finns någon lokalbefolkning på de flesta ställen. Stränderna är avskiljda och vägar saknas. I övrigt är maten i samma klass som på Koh Tao, om än från ganska till betydligt dyrare men i större portioner. Färska havsfrukter finns att tillgå från grillen. Jag saknar att kunna ta smårätter från enskilda grillare och att kunna välja en billig och lite mindre middag och lunch.

Vinnare: Koh Tao

Stränderna

Kommentar: Där Koh Tao har silkeslena stränder som man kan vada ut i vattnet har Perhentian grovkorniga stränder med mycket korallrester. Vid lågvatten är det svårt att gå ut mer än ett par meter. Dock så finns det en väldigt fin strand borta vid den troligen dyraste resorten på öarna, den drar upp betyget betydligt för Perhentian.

Vinnare: Oavgjort

I karettsköldpaddans våld

Igår när vi snorklade fick både jag och Elin uppleva sköldpaddsmöte på nära håll. Väldigt sävliga djur det där, nog därför de både blir väldigt gamla och väldigt utrotningshotade. Att en paraboldisk kommer sakta svävande mot en är en mäktig upplevelse. Hoppas bara fler får chansen.

Idag for jag ut och dök. En fördel med Koh Tao är att här är det mycket mer säsongsbetonat och trots att högsäsongen just börjat så var jag ensam ute och dök på morgonen och ihop med en schweizertysk på eftermiddagen. Även på dykningen såg jag sköldpaddor och även en och annan läckerhet som simmade förbi, för ikväll satsar vi på grillad fisk.

Ö-kampen

Dykning

Kommentar: Väldigt säsongsbetonat på Perhentian, då öarna klappar igen helt och hållet under vinterhalvåret, medan Koh Tao bara har marginellt sämre sikt. Dock får man se sköldpaddor på Perhentian, vilket är spännande. Koh Tao betyder sköldpaddsön, men majoriteten är bortskrämda eller helt enkelt borta. Betydligt större andel hårda koraller kring Perhentian och tyvärr också betydligt mer döende koraller. Korallblekningen syns mycket tydligt här och det är tragiskt. Sammantaget så får man en mer akvarieupplevelse på Koh Tao, med klart vatten, vajande koraller och färgsprakande fiskar.

Vinnare: Koh Tao