Würzburg - Epilog

Så kom vi hem helskinnade om än något stela. Det visade sig att planet från Riga skulle bli närmare 1½ timma försenat, trots det lyckades piloten landa i Umeå bara 20 minuter efter tid. Vilket innebär att de kan klämma ur lite mer fart i planet. Vi fick sitta längst bak och där visade det sig vara minsta benutrymmet och omöjligt att flytta bak stolarna. Vi grät oss hela vägen hem, men kunde tänka på vad som fanns i packningen. Där följde det med lite olika viner. Alla packade i en mjuk sportbag och ändå klara de sig. Ett vin var gjord på druvan Trollinger (Schiava), som jag inte tror jag sett på systembolaget. En mycket fruktig druva må jag säga. Utöver det lockades det med lite tyska wurstar av två olika slag. Över 90% kött, inte direkt de där potatismjölsfyllda lungkorvarna vi har här i Sverige. Ett stort tack till Frederic och Georg som gjort den här resan tipptopp.

Männertag

Männertag, en dag för männen. Egentligen fars dag, men far firas tydligen bäst genom att man går ut med sina studiekamrater, dricker mängder med alkohol och grillar ihop.

För att visa hur hårda svenska män är så körde vi på kortärmat och Johan även shorts. Först åkte vi spårvagn, där lämnades lite ölflaskor kvar och föraren blev knäpp. Dock verkade folk inte tycka att det var så konstigt att en hel hög yngre vuxna satt och pimplade sprit 11:45.

Så lastades således vagn, grill och folk av och så vandrade vi iväg 8 km. Notera att 8 km går sakta när det ständigt avbryts för påfyllning av snapsar, ölflaskeöppnande och kisspauser. Dessutom började det bli svinkallt. Och jo, en far(?) firades, då en man vi mötte ville ha en öl, men han fick en snaps istället. Vid tändningen av grillen fick vi uppleva tysk tändvätska, vilket torde vara den svenska utspädd med vatten, då briketterna badade i vätskan utan att brinna särskilt mycket.

Grillningen bjöd tydligen på fem olika sorters korvar. Min gom var nog för bedövad för att ha noterat skillnaderna, men grillen var varm och höll oss levande.

Bayerskt knaperstekt fläsklägg

På något vis så har tyskarna kommit åt denna blogg och tycker det är underhållande med följande fakta som jag tidigare nämnt:

• Att en "vanlig" öl på 5,5% är en starköl.
• Att 2€ för en halvliter starköl på en snabbmatsrestaurang är fascinerande, ty det är genomsnittligt pris.
• Att portionerna är stora här.
• Att ett vinglas här räcker till hela måltiden utan att snåla.

Troligen kommer de även skratta över att vi finner det annorlunda att man mixar öl med lite olika saker och ting. Jag har hunnit med att dricka en weissbier med hälften bananjuice och en "Radler", en öl blandad med lemonad. Radler betyder "cyklare" och den är ganska törstsläckande, så varför inte en varm sommardag då man har cyklat?

I förrgår kväll gick vi till en liten bierstube (ölstuga?) vid namn Till Eulenspiegel, som ska kunna hala upp 50 olika ölsorter. Johan verkar peppad på deras lille ölprovarmeny med totalt 18 olika öl, summerad till 3,6 liter dryck, för 17€. Den stora med ytterligare 9 ölsorter kanske är för svår den. Själva bierstuben var en minilabyrint med små små bås och låg takhöjd. Tydligen karaokekväll när vi var där.

Sedan vaknade vi upp nästa dag och insåg att tysk ingenjörskunskap inte har nått toafronten. Det är åtminstone en grej som Skandinavien piskar de flesta länder på, att dimensionera avloppsledningarna för mänskligt avskräde.

Under dagen insåg vi att den här staden måste vara det kyrktätaste vi någonsin upplevt. Trots att vi passerat tiotalet kyrkor dyker nya upp hela tiden. Vi passade på att fota av en kyrka som lokalt ibland kallas Batman-kyrkan. Vi tycker den mer liknar Saurons torn.

 

På kvällen tog vi oss ut till Würzburg Hofbräuhaus, en restaurang där man kan få sig ett knaperstekt fläsklägg. När man spanade in de andra gästernas tallrikar tänkte man att detta är väl ingen fara. Det ser ju mest ut att vara benknotor. Det visade sig att benknotorna dolde en, i det närmaste, outsinlig källa till kött. Toppa det med brunsås och Kartoffelklöße (fritt översatt potatisklossar). En Kartoffelkloß är ungefär som en ofylld kroppkaka, lite kokt potatis och lite rå blandas ihop till en smet som sedan kokas. Det behöver nog inte nämnas att man blev mätt.

Till sist på kvällen gick vi på tysk nattklubb (inte som Björn Rosengren, utan en anständig en). En kväll då det inte var alltför trångt där... enligt tyska mått. Enligt mina mått så var det tillräckligt trångt för att få brandkatastrofen i Göteborg att framstå som en smärre incident, om det hade brutit ut eld. Men om man inte gillar dansa är det nog perfekt. För man står där som packade sillar och saknar svängutrymme.

Världens godaste Kebab, innan världens djupaste brunn

Idag är enda fulldagen då vi får sköta oss helt själva innan middagstid. Frukost inleddes med fettsnål youghurt (på 1,5%, de har andra tankar om vad fettsnål är). Sedan vi spenderade vi dagen genom att gå gata upp och gata ner. Vi har spanat på kyrka efter kyrka och varit i de två slott som furstebiskoparna byggt åt sig i stan. Tyvärr lyckades de allierade med att missa viktiga militära mål och istället bombade de sönder 90% av Würzburg stad istället. Staden har i stort sett rekonstruerats, men patinan på insidan av byggnaderna saknas.

Häftigast var nog att gå upp till Marienberg Festung, men mer om vägen dit. För att ta sig dit passerade vi över floden Main över Alte Main Brücke och där tog vi lunch (efter otal besök i gamla kyrkor). Vi stannade till på McDöner, ett tips från Wikitravel. Mannen där kunde ingen engelska så jag fick damma av min skoltyska och briljera med att beställa en Spezial Döner mit Käse och Soße mit Knoblauch. Och jag kan säga er detta: Kebabhandlare i Sverige, jag spottar på er ”kebab”. Både jag och Johan drog slutsatsen att detta var den godaste kebab vi smakat. Plus att det var ett köttstycke som roterade på stången, inte en köttfärsbit. Johan styrkte sig dessutom med en starköl kl 12:00. Eller onödigt att benämna det starköl, ty våra mellanöl osv finns inte här. En halvliter för 20 kr.

Uppför berget, genom vingården som producerar Frankens bästa viner. Lustigt hur murkna vinstockarna ser ut, och samtidigt lyckas leva. Inne på Marienberg Festung hittade vi igen den gamla brunnen som försörjde fästningen. 102(!) meter djup. Johan kastade ner 20¢ och det tog lång tid innan vi hörde ett mycket svagt plums.

Nu vilar vi våra stackars fötter, och snart kommer Frederic och Georg för att ta oss med på vidare äventyr.

Från Umeå till Würzburg via Riga

Upp 04:30 för att ta sig till flygplatsen. Stackars Elin blev uppdragen för att återbörda bilen till Skidspåret. Efter ett tag landade vi i Riga där vi hade ungefär två timmar i staden. Ganska fin stad med rätt så billiga restauranger, särskilt med tanke på att vi var i turiststråken (gamla stan).  Bilden på Johan är från Riga. På väg tillbaka till flygplatsen såg vi något så pittoreskt som polisen som hade stoppat en kille som halsade direkt ur en vodkaflaska. Öststaterna i ett fördomsfullt nötskal.

Nu är vi i Würzburg där vi mötts upp av Georg och Frederic som var utbytesstudenter i Umeå. Vi har gått på en restaurang där förrätten var stor nog för en mindre middag i Sverige och huvudrätten var stor för mig och horribelt stor för Johan, och priset är ändå som en billig middag i Sverige. Samt att jag tog ett glas "Trollinger", rött vin. Och ett vinglas i Tyskland är inte litet. Säkert runt 3½dl.

Väldigt trött nu, i morgon drar vi runt på stan och kollar runt.