Rysk byråkrati, allt är sant!

Alla som sett någon film som utspelar sig i Ryssland och skrockat gott åt hur byråkratin fungerar och uniformerna spelar roll. Allt det är sant! Och det är inte roligt på plats!
Efter en hyfsad resa ner dit i vår kära Illyushin -96 så landade vi på flygplatsen som var byggd i sovjetcharm inför OS 1980. Först ut ur planet, slussas fram till transitdiskarna. Givetvis obemannade. Vänta några minuter, kommer två stycken tjänstemän (kvinnor) och börjar århundradets stora försök att stämpla och skriva ut papper så långsamt som möjligt. Står tvåa i kön och lyckas ändå köa ohyggligt länge innan man fått sina papper, då kommer man fram till en dörr. Som givetvis är låst!
Efter att man forcerat sig in och står och väntar på angiven plats så visar det sig att man inte ska dit. Någon slags säkerhetsman som kan mer än att säga "Please" på engelska hämtar tillbaka oss till transitdeskarna. "Prepare, prepare", dock inte vad man ska preparera för honom. Upp med passen, visa dem för ungefär fjärde gången i Ryssland. Sedan så får man två nya papperslappar, eftersom man ska sova på hotell ungefär 500 m från flygplatsen. Dessa måste stämplas av någon annan slags säkerhetspersonal som givetvis inte är på plats. När de väl kommer så ska man visa upp hotellvouchern och passet åter igen, och sedan springer kvinnfolket iväg med mitt pass!
För att göra en lång historia kort, vi slussas in i en buss med en portföljstor bunt med tillstånd. Bussen kör 500 m och slussar in oss på hotellet via någon bakdörr. Väl där ska passen och alla papper visas upp igen och så behåller de passen och säger "you will get back tomorrow". Tvetydigt om det betyder att man ska få passen eller om Mother Russia ska krossa västervärlden tomorrow.
Eftersom som alla vet att Ryssland är ett underbart paradis måste vi eskorteras av två vakter till en låst korridor så att vi inte alla hoppar av till dem. Fönstren i rummen var igenborrade och nödutgången skulle "be opened in case of emergency". Antar att det skulle göras av vakten som satt i korridoren med tv-monitorerna och övervakade oss, om han dog så skulle troligen vi alla dö.
Notera att hela hotellrummet luktade gammal askkopp, och då var det trots allt ett Accor-hotell.
Frukost, eskorterade av två vakter ner till bottenplan. Jättesnygg matsal. Men vänta, nehepp, vi ska visst till ett eget rum. Och vilken mättande frukost, juice, en euroshopperbaguett och sockerkaka. Wäää!
Enda ljuspunkten var en amerikanska som stannade upp när vi marscherade på led till våra celler, förlåt hotellrum menade jag. Hon slog upp locket på pianot och spelade. Vakterna blev givetvis förbannade och galna, men eftersom de behärskade fyra ord engelska: "please", "vodka" (vilket inte riktigt är engelska" och "Mother Russia", låtsades hon inte om dem tills de handgripligen visade henne.

Gott nytt ar 2550!

Rubriken forklaras av att Thailand har sin tiderakning utifran nar Buddha uppnadde Nirvana. Sa nu har vi varit i framtiden och jag kan saga att det ser ganska lika ut som 2007.
Eftersom stockholmaren tycks ha strypit sitt tradlosa internet for att undvika snyltare sa har vi inget nat i huset langre. Darav sa fattigt med bilder, men det ska vi val ordna om natet kommer upp igen. Annars far vi fixa det hemma i gamla Svea.
Krabi... ja vad ska man saga. Det ar val ett helt okej stalle om du ar medeladers skaning, eller brat, och aldrig rest till Thailand. Da kommer du forundras over hur vackra stranderna ar och over att allt ar sa billigt. Om du daremot varit pa nagon annan plats i Thailand kommer du inse att stranderna ar vykortsvackra men inte sa super i verkligheten. Folket ar latare dar och mindre servicebenagna och priserna relativt hoga (sarskilt som sagt om du ar skaning och inte inser att man faktiskt prutar i det har landet). Men bortkastat? Nej da, det ar skont dar, mycket skonare an i Sverige, men det finns battre.
Stallet jag sitter pa, Kanyas Garden, har tysk agare och just nu spelar de glad tysk musik anno 1930-1950 sa det kanns som man ar i nagon film dar det dansas kabare och en massa killar i naziuniformer sitter och dricker sprit, roker cigarett och skrattar och appladerar de pimpinetta damerna. (Se borjan av Schindlers List)
Sitter och funderar pa hur jag ska lyckas fa hem Bacardi Breezer Lychee for ett varde av 1700 kr (svenska tullgransen for lagalkoholhaltiga drycker). Mina berakningar far det till runt 200 flaskor, give or take ett tjog, per person. Totalt  kan jag fa hem runt 1000 flaskor, men da har vi ju viktgransen. Mycket bekymmersamt problem. Ska ivag och klura pa det nu.