Alla som sett någon film som utspelar sig i Ryssland och skrockat gott åt hur byråkratin fungerar och uniformerna spelar roll. Allt det är sant! Och det är inte roligt på plats!
Efter en hyfsad resa ner dit i vår kära Illyushin -96 så landade vi på flygplatsen som var byggd i sovjetcharm inför OS 1980. Först ut ur planet, slussas fram till transitdiskarna. Givetvis obemannade. Vänta några minuter, kommer två stycken tjänstemän (kvinnor) och börjar århundradets stora försök att stämpla och skriva ut papper så långsamt som möjligt. Står tvåa i kön och lyckas ändå köa ohyggligt länge innan man fått sina papper, då kommer man fram till en dörr. Som givetvis är låst!
Efter att man forcerat sig in och står och väntar på angiven plats så visar det sig att man inte ska dit. Någon slags säkerhetsman som kan mer än att säga "Please" på engelska hämtar tillbaka oss till transitdeskarna. "Prepare, prepare", dock inte vad man ska preparera för honom. Upp med passen, visa dem för ungefär fjärde gången i Ryssland. Sedan så får man två nya papperslappar, eftersom man ska sova på hotell ungefär 500 m från flygplatsen. Dessa måste stämplas av någon annan slags säkerhetspersonal som givetvis inte är på plats. När de väl kommer så ska man visa upp hotellvouchern och passet åter igen, och sedan springer kvinnfolket iväg med mitt pass!
För att göra en lång historia kort, vi slussas in i en buss med en portföljstor bunt med tillstånd. Bussen kör 500 m och slussar in oss på hotellet via någon bakdörr. Väl där ska passen och alla papper visas upp igen och så behåller de passen och säger "you will get back tomorrow". Tvetydigt om det betyder att man ska få passen eller om Mother Russia ska krossa västervärlden tomorrow.
Eftersom som alla vet att Ryssland är ett underbart paradis måste vi eskorteras av två vakter till en låst korridor så att vi inte alla hoppar av till dem. Fönstren i rummen var igenborrade och nödutgången skulle "be opened in case of emergency". Antar att det skulle göras av vakten som satt i korridoren med tv-monitorerna och övervakade oss, om han dog så skulle troligen vi alla dö.
Notera att hela hotellrummet luktade gammal askkopp, och då var det trots allt ett Accor-hotell.
Frukost, eskorterade av två vakter ner till bottenplan. Jättesnygg matsal. Men vänta, nehepp, vi ska visst till ett eget rum. Och vilken mättande frukost, juice, en euroshopperbaguett och sockerkaka. Wäää!
Enda ljuspunkten var en amerikanska som stannade upp när vi marscherade på led till våra celler, förlåt hotellrum menade jag. Hon slog upp locket på pianot och spelade. Vakterna blev givetvis förbannade och galna, men eftersom de behärskade fyra ord engelska: "please", "vodka" (vilket inte riktigt är engelska" och "Mother Russia", låtsades hon inte om dem tills de handgripligen visade henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar